Valfrihet

Vi hade en känsla av att vara på en trygg plats


Nina Bränkärr-Friberg och Janne Räsänen

Känslan av trygghet består av små saker, berättar Nina Brännkärr- Friberg från Jakobstad.

Ninas pojke insjuknade i akut lymfatisk leukemi sensommaren år 2010.

Under en resa, som 6-åriga Todde och hans mamma gjorde till Oslo, märkte Nina att allt inte stod rätt till. Todde åt väldigt dåligt och hade annars varit lugnare och tröttare än normalt. Direkt efter att de kommit hem åkte de in till hälsovårdscentralen i Jakobstad för att ta blodprov. Blodvärdena var väldigt dåliga och det blev ambulansfärd från Österbotten till TAYS. Detta var en fredag och hela veckoslutet levde vi i ovisshet.

- Det var väldigt skrämmande att inte veta. Efter måndagen, när benmärgsprov tagits och diagnosen klarnat, blev allt lite lättare, säger Brännkärr- Friberg. Då visste vi vad vi skulle fokusera på.

Todde tillbringade långa tider på TAYS. Föräldrarna turades om att vara med honom på LO6, barnavdelningen för cancersjukdomar. Under denna tid konstaterades att vissa små saker var guld värda och underlättade den nya vardagen.

- Det är viktigt, att man berättar till föräldrarna, tydligt och enkelt, vad som händer; vilken vårdplanen är.

Brännkärr- Friberg kommer speciellt ihåg de färgade post-it lapparna som sjukskötarna kom in med dagligen. Lapparna berättade de viktigaste blodsvaren för dagen, sådana man enkelt kunde följa med.

- Det var mycket viktigt, det gav tillit och man hade något att ta fasta på.

Även om Tays är ett stort universitetssjukhus, kändes det som en ombonad och familjeorienterad sjukvårdsplats. Med egna vårdare var förhållanden trygga och okomplicerade. Alla skötare var alltid så uppdaterade om läget med Todde. Läkaren kom varje morgon till rummet och satte sig ner och tog sig tid att prata. De hade inte bråttom, vilket kändes värdefullt.

- Jag fick bara vara mamma, jag behövde inte vara skötare. Medicinerna kom alltid på regelbundna tider, man behöver inte oroa sig för dem. Man kunde lita 100% på vad som hände.

Det regelbundna program som sjukhuset hade gav trygghet i den nya vardagen. Pysseltanten som fanns på avdelningen gav inspiration till tidsfördriv.

- Det här är inte så stora saker, men mycket viktiga.

Brännkärr- Friberg vill påminna beslutsfattarna att även i dessa spartider är det viktigt att behålla de resurser som ger stimulans till lek och pyssel, de som uppmuntrar i vardagen. Ett psykiskt välmående påskyndar den fysiska läkningsprocessen.

Vårdtiden för ALL är vanligen ungefär 2,5 år och prognosen är bra. Todde hörde dock till minoriteten som cytostatikan biter väldigt långsamt på och genomgick därför en stamcellstransplantation i Helsingfors i mars år 2011. Todde mår bra idag och går på kontroller ca 4 ggr per år vid Tays.

Möjligheten till att kommunicera på svenska finns på barnavdelningen LO6. Den svenska servicen blir bättre hela tiden. Brännkärr- Friberg, grundare och ordförande på Project Liv rf, hjälper till med arbetet att översätta vårdguider, informationsblad och blanketter till svenska. Detta görs i samarbete med Tays. Pediatriska ALL-patienter som kommer från Jakobstad behandlas antingen i Åbo eller Tammerfors. Till Tammerfors tar det med tåg under tre timmar, till Åbo betydligt längre, eftersom man byter tåg i Tammerfors för att ta sig vidare. Dessutom har Tays ett gott rykte I Österbotten.

- Jag tror att majoriteten av svenskspråkiga väljer Tammerfors i framtiden, säger Brännkärr- Friberg.

alla berättelser ›