Valfrihet

Merja motade smärtorna med motion

Diskbråck opereras sällan. Merja Salonoja fick hjälp av ett motionsprogram.

Tandskötaren Merja Salonoja fick sitt första diskbråck som 50-åring. Därefter har ryggsmärtan som strålar ner i benen återkommit några gånger, senast i juni. Hon vill ingjuta hopp i alla som kämpar med liknande problem.

– Den första veckan är smärtan så kraftig att man nästan ger upp hoppet. Då skulle jag ta emot vilken hjälp som helst och även lägga mig frivilligt på operationsbordet, säger hon.

Behandling med operation övervägs dock endast i sällsynta fall. Salonoja rehabiliterade sig de första två månaderna med avslappningsövningar. Nu fortsätter jobbet med motion. I hennes målmedvetna veckoprogram ingår stavgång, gym, pilates, vattenlöpning och hemgymnastik. Det är mycket med tanke på att hon gick på kryckor ännu för tre månader sedan.

– På grund av smärtorna är det inte möjligt att gymnastisera i början, även om man skulle vilja.

Salanoja var sjukskriven i två och en halv månad på grund av ischiassmärtorna.  Tre månader efter insjuknandet lämnade hon bort medicinerna. Salanoja tror att särskilt det konditionsprogram som fysioterapeuten gjorde upp fick fart på återhämtningen. Hon påbörjade träningen genast när de värsta smärtorna lagt sig.

Tiden läker

Salanoja är en typisk patient på Tays ryggortoped, docent Marko Nevas mottagning: när en vuxen person i arbetsför ålder kommer till mottagningen med svåra smärtor som strålar ner i benen, är det ofta frågan om ett diskbråck som trycker på nervrötterna.

Neva träffar patienterna i det skede när smärtan har behandlats med värkmedicin och följts upp inom primärhälsovården eller företagshälsovården i 6–12 veckor. Det är med avsikt som man väntar så länge, eftersom operation är nödvändig endast i ett fåtal fall.

– I allmänhet lättar smärtorna av sig själva inom två till tre månader. Innan dess lönar det sig inte att göra en operationsbedömning. Även lindrig muskelsvaghet och domningssymtom går vanligen över med tiden utan operation, säger Neva.

Under uppföljningstiden är ortopedens viktigaste råd att man inte ska ligga kvar i sängen. Man får och ska använda ryggen så mycket som möjligt. Tillståndet försämras genom försiktighet, eftersom lederna och musklerna då också blir sjuka, vilket kan leda till ett mer omfattande syndrom, säger han.

En snabbare operationsbedömning kan behövas om patienten har förlamningssymtom eller om smärtan är så kraftig att det inte går att klara sig hemma trots starka värkmediciner.

– Patienterna är ofta rädda för förlamningssymtom. Men de förekommer ganska sällan och därför bör man inte oroa sig i onödan. Om det skulle uppstå förlamningssymtom, som oftast yttrar sig som försvagad lyftkraft i foten, kan detta behandlas jourmässigt, försäkrar Neva.

Ibland innebär en operation en allt för stor risk för patienten. Till exempel kraftig övervikt försvårar operation och efterföljande rehabilitering. Läkaren bedömer nyttan och riskerna med operationen utifrån patientens symtom och magnetundersökning av ryggraden. Det är ändå alltid patienten och den opererande läkaren som tillsammans fattar det slutliga beslutet.

– I bland är en operation nödvändig, men man kan aldrig utlova att smärtorna försvinner helt.

alla berättelser ›