Valfrihet

Seppo Määttä: ”God vård och stark vilja fick mig på benen igen”

– En tid var jag säkert den enda som trodde på att jag skulle gå igen. Prognosen var dålig, säger tammerforsbon Seppo Määttä som nu är tillbaka i livet och sina naturintressen.

Määttä råkade ut för en olycka på sin stuga i Lappland: han föll på gårdsplanen och vaknade där en sommarmorgon klockan fem.

– Det enda jag kände var munnen. Jag hade ingen känsla alls från nacken neråt.

– Jag kunde ropa på kompisarna och så fördes jag med ambulans först till Rovaniemi och sedan till Tays.

– Jag undersöktes med magnetröntgen och opererades. Neurokirurgen som opererade mig sa att det var värre än man hade trott, för halskotpelaren var praktiskt taget av. Det fanns frakturer i nacken och i ena kotan fattades en bit. Nu har jag metallimplantat som stöd i nacken.

– I början fungerade inte ens händerna och jag behövde hjälp med att äta. Jag fick mycket bra fysioterapi redan i början och fick börja med att lära mig att gå igen. Så småningom avancerade vi från rullstol till rollator. Jag trodde själv fullt och fast på att jag ska kunna stå på mina egna ben på nytt.

– Så en dag frågade fysioterapeuten om jag ville pröva på att gå utan stöd. Så gick vi från ena ändan av korridoren till den andra och där började det. Till och med skötarna tyckte att det var ett mirakel.

– Jag är så tacksam. Kirurgerna och skötarna på Tays var helt fantastiska och den fortsatta vården på den neurologiska rehabiliteringsavdelningen var också jättefin. Vänliga och professionella människor.

Olyckan gör sig ännu påmind som lite känselbortfall i ena tummen och som värk i överarmarna, men med värkmedicin klarar Määttä sig bra. Efter mindre än ett år från operationen har han bowlat, spelat golf, fiskat, kört bil till Lappland och varit på fågeljakt.

– Nu kan jag delta i älgjakten också. I fjol missade jag den.

alla berättelser ›